Hej på Er alla mina gamla vänner!
Jag bor numera i Majelden i Linköping. Jag har blivit omdöpt till Sigge. Jag bor med en kompis som heter Stina men hon är så gammal så hon vill inte leka med mig, men jag har ju matte som busar och förser mig med mat.
Matte tycker att jag är världens goaste katt. Men hon tycker inte att jag är någon vidare jägare, en dag på semestern ute i sommarstugan så fångade jag en bumling kastade upp den i luften, matte och huse jublade de trodde att det var en stor sork, hi hi hi hi vad jag lurade dem det var bara en bit mossa.

Jam Jam Jam från
Sigge (fd Arrak)

Hej.
Skickar en hälsning från katten Sixten som vi hämtade på Slaka djurhem i oktober. Första veckan var Sixten borta men vi misstänkte att han var i närheten för det försvann så mycket kattmat och vår lilla hona äter nästan ingenting. Sedan kom han tillbaka in i huset som om ingenting hade hänt. I början åt han allt som han kom över men när han insåg att det kom ny mat varje dag så lugnade han ner sig med det och äter bara när han är hungrig. Han är en katt som älskar livet. Leker jättemycket och går bara ut genom kattluckan när vi är borta eller han behöver göra sina behov. Kattlådan används mycket sällan.Sixten är mycket kelig och sällskaplig.
En hälsning från Värna utanför Åtvidaberg.
Fam Mårtensson

Hösten 2007 försvann min kära katt Katja. Hon hade varit ett gott sällskap för mig och mina två hundar och en fantastisk musjägare. I ett helt år försökte jag klara mig utan katt, efter trettio års glädje som katthusse, men det var inte lätt. Jag tvekade dock, jag hade svårt att ta till mig en kattunge och ge den rätt ”uppfostran”. Men när mössen började dansa can-can på vinden bestämde jag mig – jag måste ha en katt! Då jag utstötte små skrik av förtvivlan i min kattlängtan, kom Daniella till min räddning. ”Du, vi har en katt på hemmet som jag tror skulle passa dig.” Hon är lite av människokännare, den kära Daniella. Så Moses fick flytta från katthemmet till en stuga i bokskogen i Brösarp på Österlen. Nu skulle mössen få se på ….

Men Moses är en försiktig herre. Först ville han lära känna mig, sedan den äldsta hunden och nu äntligen har han släppt den andra hunden in på livet. Men ut går han inte gärna, han har varit ute på en kort rekognoseringstur, men han verka tycka som de flesta - att Österlen är bäst på sommaren.

Men vilken kelgris han är! Han ger sig inte förrän han har fått sin morgon- kelstund, eftermiddags dito och så vidare. Får han inte det, skriker han så in i vassen. (Det är väl därför han heter Moses?).

Nu är han ett gott sällskap för mig. Innekatt med rätt att gå ut om han vill. Men mössen tycks inte bekomma honom. Får väl ta dem i fällor istället. För Moses får stanna ändå, trots att han är arbetshandikappad och inte fullgör sina plikter som musfångare. Undrar om man kan få lönebidrag till honom?

Lars och Moses

Hejsan!

Här kommer en hälsning från mej (Laila) heter nu Roxy och bor med matte och min kompis Sixten i Johannelund.
Jag trivs jättebra och hjälper matte med korsorden ibland. Min kompis
Sixten är oxå jättesnäll och bra. Här kommer en bild på honom oxå.
Ha´ det bra!

Hälsningar Roxy och Sixten genom Maggan Westergren

Den 4 juli 2008 hämtade vi vår tillgivna, men rädda lilla katt ”201 Maj” från det fina katthemet i Slaka.

Hon var väldigt rädd från början och hade diarrée som har blivit lite mindre besvärlig, men ändå är kvar nu trots alla kurer och veterinärbesök. Tror nu att det ändå ordnar till sej. Det börjar bli mer format ibland, när hon blivit mer lugn och trygg. Hon har nerver och var i början väldigt skygg.

Hon är väldigt intelligent, trevlig och personlig och vill ha sällskap. Hoppar nu upp i knät och kan lata sig och sova på en filt i soffan. Äter bra, ökar i vikt och är nästan lite rultig ut nu.

Hon är väldigt trevlig och vi älskar den lilla intelligenta och sällskapssjuka kissen.

Hon är omdöpt från ”201 Maj” till ett mera ståndsmässigt namn ”Maja Grånos von Tusse”. Hon blev alltså en lite adlig katt, vilket hon säkert uppskattar.

Tage Marklund

Hej
Här kommer en liten hälsning ifrån Tim (Timmy) som numera bor med mig & min sambo i Norrköping !
Han har skött sig jätte bra och vi är ute och går i sele flera gånger i veckan, vilket han tycker är jätte kul :)
Som ni ser på bilden så är han väldigt mysig av sig och ligger gärna och gosar med oss i soffan,sängen!
Vi hoppas att vi får ha en frisk och glad Tim i flera år framöver, är jätteglada över att vi fann honom hos er!

Mvh
Tim, Bella & Robert

Här är våran fina katt Måns som vi köpte på Slaka Djurhem sommaren 2005. Han är väldigt trevlig och snäll katt och han trivdes oss från första stund.

MVH
Familjen Henriksson, Skäggetorp

Hej
En försenad hälsning från Zigge och familjen Karlsson i Finspång. Vi hämtade Zigge för 10 år sedan och de har varit fulla av glädje och skratt.
Han är en riktig charmör och har en fanclub i kvarterens småtjejer och även de vuxna. Även fast han snart fyller 11 år så får man frågan ibland om hur gammal är valpen?
Zigge börjar nu få de grå tinningarnas charm i ansiktet, springer inte lika stora "ärevarv" runt huset men är pigg och tar fortfarande trappan nerför alldeles för fort och snävt.

Kram från oss alla.
Lillie, Annika, Jörgen, Zigge

Hej alla djur och djurvänner på Slaka djurhem!

Vi läste en artikel om er i Corren för någon vecka sedan och såg då en bild av katten Sesam, han är så lik vår egen Putte att vi ville skicka en uppmuntran till honom och alla andra katter som väntar på ett nytt hem och önska att det snart ordnar sig med en ny matte eller husse.

Putte är född 2000 och hamnade på djurhemmet i Slaka sommaren 2001, det sas att han hade tappat bort sig i Askeby där han togs om hand. Vår första katt blev överkörd i maj 1999 och i slutet av semestern 2001 tyckte vi att vi skulle skaffa en ny kisse. Familjen var helt överens att Putte var ett bra val. Han charmade oss ordentligt. Då bodde vi på landet utanför Skeda Udde men 2004 flyttade vi till Jägarvallen.

En flytt är alltid nervöst när det gäller katter men Putte var bara försvunnen en natt den första tiden här. Han är väldigt social och följer gärna med oss när vi är ute i trädgården. Han har en stor tomt en liten skogsdunge och ett par grannkatter att hålla koll på när han inte sover en av sina dagliga tupplurar.

Hälsningar

Mikael o Ingalill

En liten hälsning från Busen!
Han mår bra. Han bor i Lövdala utanför Kisa. Han ligger mest och tar det lugnt hela dagarna.
Han vill jämt bli kelad!

Hej.
En liten hälsning från Stjärnorp. Manke mår bra och fungerar som vakt här.Han sitter ofta I fönstret och tittar ut.Så fört det är någon person eller något djur på gården hoppar han ner och jamar.Han har ett speciellt ljud när han talar om det.Han låter nästan arg. Manke äter det mesta som serveras.förutom den vanliga burkmaten och torrfodret,kan han med förtjusning äta ärtsoppa,ris a la Malta,melon,ost och spadet från konserverad majs. Fisbullar i räksås var också gott,i varje fall såsen. Min andra katt Snuffe och Manke brottas på nätterna och jagar varandra genom lägenheten. Det blir aldrig några slagsmål. Sina sovplatser väljer de med omsorg.Ibland är min säng bra,ibland strykbrädan. En stor porslinsskål som står på soffbordet passade precis för Manke.Det blev lagom stöd för ryggen i den skålen. Fåtöljer,bord och fönsterbrädor är andra favoritplatser Manke har vuxit en hel del sedan han kom hit,men han blir inte lika stor som Snuffe

En hälsning från Fiona o Fräsen han som ligger överst heter Fido han är snäll bara lite tjurig av sig ibland han vill inte leka med oss vi har det bra här i västra-harg ha det gott
Fiona o Fräsen

Jag ville bara skicka en liten halsning fran Idun, foredetta Monia, som bodde pa slaka djurskyddshem sommaren 2004. Hon bodde i en rymlig bur med sin mamma och sin bror, och hade kommit till djurhemmet i samband med att hon blev fodd pa en veranda i narheten. Hon ar mattes lilla ogonsten. Det forsta halvaret bodde vi kvar i Linkoping, men besokte ofta mina foraldrar i Borlange, Dalarna. Hon vande sig tidigt att aka tag i sin resekorg, och blev sa bekvam med resandet att hon brukade sova innanfor min jacka nar vi satt pa taget, och vann snabbt konduktorens samt medpassagerares hjartan. Pa sa satt knots banden starkt, och vi blev tidigt basta vanner. Pa en tio-i-topp-lista skulle nog jag slass om en forstaplats tillsammans med filen som hon far var morgon. Iallafall hoppas jag det. Efter kastreringen lade Idun pa sig en aning, men ar fortfarande samma underbart sociala katt, som sover med mig varje natt och foljer mig dit jag gar. Nu bor vi aterigen i Borlange, och Idun har fatt en kompanjon, Freja, som kommer ifran ett djurhem i Borlange. De har blivit som systrar. Jag ville bara tacka sa mycket for eran insats ni gor, och jag beundrar er verksamhet. Om varlden bestod av djurvanner som er, skulle den vara en mycket vackrare plats. Ni gor mitt hjarta rodare. Mvh Cissie